Erika
Du lyssnar på Strukturpodden med mig, Erika Norberg. Och mig, André Kikuchi.
Other speaker
Erika jobbar som lärare och driver bloggen medstruktur.se.
André
André jobbar som pastor och pusslar ihop livet som familjefar. Så luta er tillbaka. Följ med i våra tankegångar som kretsar kring livet med struktur.
Erika
Idag har vi en gäst. Vi ska intervjua David Larsson Heidenblad. Som bland annat är docent i historia vid Lunds universitet. Regelbunden skribent för Svenska Dagbladet och Sydsvenskan.Och författare till boken Ta din tid, gör mindre men bättre. Välkommen hit David.
David Larsson Heidenblad
Tack så mycket Erika.
Erika
Och André är ju också här.
André
Ja, hej och hej David. Jag frågade min sexåriga dotter om det här med tid. Och så sa jag så här.Jag ska intervjua en person som har skrivit en hel bok om tid. Och skrivit mycket annat också. Men hur får man mer tid?Och då svarade hon att det finns två sätt. Det ena är att flytta klockan. Då menar hon bakåt. En timme eller två. Då får man mer tid.Och det andra är att göra en sak man tänkte göra. En annan dag. Och det är ju ganska klokt som sexåring har kommit så långt i utvecklingen.Och då är ju frågan David, hur får man mer tid? Är det en sexåringstänk? Ligger det någonting i det kanske?
David Larsson Heidenblad
Det ligger mycket i det. Framförallt den andra grejen skulle jag säga. Man kan göra många olika saker. Men man kan ju inte göra allting samtidigt. En grundkompetens i tidshantering är ju att flytta fram saker. Eller kanske stryka saker.Så ja, jag tycker hon gör det. Men jag har bra idéer. Jag har ju en del andra idéer också. Ja, du har ju det. Samtidigt är det väl så att den tid vi har, man har ju den tid man har. Frågan är ju då den tid man kan kontrollera eller styra över.Hur gör man för att… Vad gör man med den? Kan man få mer av den? Det är kanske de frågorna som min bok klättrar kring.
André
Så det här är första att flytta klockan en timme bakåt. Det är ingen lösning riktigt?
David Larsson Heidenblad
Jag har också små barn. Jag har aldrig upplevt det här som att det är en lösning. Jag tycker det är problem både för mig och för honom. Två gånger om året. Att man ruckar rutinerna. Det skulle jag säga är en sak med tid. Det är ju just det här med rutiner.Att ha rutiner gör ju att man inte behöver tänka så mycket på vissa saker. Vilket gör att man sparar sin kognitiva energi till andra saker.Så att inrätta sitt liv med struktur och rutiner frigör ju möjligheter till roliga saker. Till lek, till spontana infall och så.
Erika
Ja, men om vi backar bandet lite och tar lite bakgrund till allt det här. För det första håller du med om att det är introt. Och är det något du vill lägga till om vem du är?
David Larsson Heidenblad
Nej, det var ett fint intro. Det man kan lägga till är att jag är förälder till tre barn. Varav vår mellankille som är åtta har autism och intellektuell funktionsnedsättning. Så jag har liksom ett annorlunda föräldraskap. Som kanskespelar in i det här också. Att jag har periodvis framför allt haft väldigt lite kanske så att säga kontroll över tiden utan, eller väldigt stora förpliktelser utanför arbetstid. Vilket också gjort mig mer noga med.Hur jag använder den tiden jag faktiskt har kontroll över. Och det tror jag är en, alltså att ha ett annorlunda föräldraskap förstärker detta. Men jag tror att nästan föräldraskap överhuvudtaget förstärker det för många människor.Plötsligt så är det inte lika många timmar som där du kan vara i första rummet i ditt eget liv. Utan du har andra som du har som är viktigare större delen av dygnet. Du får inte sova så mycket som du vill. Det är väldigt mycket du inte kan kontrollera. Och detkan man väl lägga till till den här historiken. Att jag också, men min bok handlar om det här. Det handlar liksom om sånt man gör på arbetet. Men det handlar egentligen också om livet i stort. För de här sakerna går ju inte att isolera från varandra.Utan, brukar jag säga, man funkar inte hemma, man funkar inte på jobbet heller. Det är ju det första är ju, det är ju basen i tidshantering. Att det ska finnas tid för det. Det viktigaste i livet är de nära relationerna. Gör du inte det så kan duspringa hur snabbt du vill i äckhålldjuret eller jobba hur smart och nå hur mycket framgång du vill. Det kommer inte kännas bra ändå.
André
Kan man hitta det utan att få barn?
Other speaker
Ja, absolut.
David Larsson Heidenblad
Det tror jag. Men för många människor kanske det är ett sådant specialt skifte. Det behöver inte vara barn. Det kan ju vara att man får ombordnades behov av föräldrar eller att man själv är med om någonting. Jag tycker det räcker egentligen ibland när man blir sjuk.Och det är fruktansvärt att vara sjuk. Man orkar ingenting. Och sen så är det som att man plötsligt får, så märker man att om det är mycket jag kan styra i livet, så mycket jag kan göra. De här övergångarna i livet, i stort och smått, tror jag är det gör att man märker tid.När allt bara rullar på så är det lätt. Det är kanske inte så att man tänker så mycket på vad man behöver förändra eller så. Men när man livet drabbar, men jag menar inte att det är negativt att livet drabbas, men att saker händer, det är en del av livetsom man måste hantera. Det är det som är att vara människa är att hantera de här sakerna man delvis väljer, men mycket som man inte väljer i situationen man hamnar i. Någon pratar ju om det när ens
Other speaker
fick ett annat perspektiv när ens föräldrar dog.
André
Tiden förändrades och då hade man ju levt, den personen hade ju levt ett vuxenliv i många år. Men plötsligt insåg den, nu måste jag klart klara mig själv och såg annorlunda på att för den personen blevlivet ändligt. Den visste ju om att alla dör ju, men föräldrarna var så nära kontakt och började då fundera, ja men vad gör jag med min tid och mitt liv?Kanske inte ändrade sig hemskt mycket egentligen, men bara fick tankarna.
David Larsson Heidenblad
Ja verkligen. Ja personligt, min pappa gick bort. Det var dagen jag skulle börja doktorera historia. Han var 54 år och föll ner i knallfall. Det var helt oväntat.Och det var sådant som verkligen skakade om min tillvaro, att bara så blev jag vuxen då. Jag förlorade någon form av oskuld över och känslan av attinte bara min egen ändlighet, men livet, så att saker, allt kan hända. Och det där kan ju hända väldigt olika. Man kan ju levanågonstans mellan 30 och 40 kanske man kan bli ibland, utan att ha varit med om riktigt stora grejer, men för senare så så är ju alla människor med om saker. Om det inte är så att det händer själv, om man rycks bort tidigt.Men där då, som sagt, när jag var 24, då var det inte så att alla mina kompisar hade den typen av erfarenhet. Det var ju en väldigt speciell erfarenhet av tid.Men som jag kanske också gjorde, jag minns när jag sen väl, för jag började ju inte jobba dagen efter, utan livet tog ju verkligen paus. Men sen när jag kom tillbaka efter några månader, då var det ocksåden här oerhörda glädjen i att finnas till, att få göra någonting, att få försöka och också glädjas åt allt vi hade haft. Jag kommer ihåg att jag pratade om det. Man tänker att en relation, det är lätt att tänka att denförsvinner om någon dör, men den största delen av tiden av en relation, den är man ju inte med den personen. Alltså de människor man känner, de är man ju inte med större delen av tiden, utan större delen av tiden är de ju, är du med dig själv och är med andra och sånt. Såäven om en människa dör så är ju relationen kvar och delar av den ju lika. Jag tänker ju fortfarande, det här är ju länge sedan nu, det är 16 år sedan. Så större delen av mitt medvetna liv har kanske pappa inte funnits.Men jag kan ju fortfarande vara i situationer, det är ju varje, i alla fall varje person, i en månad där det är, hur hade pappa gjort i det här läget? Han är min förebild på många sätt, alltså hur hade han tackat för en situation? Sådet var ju lite, det var ju inte den, det är inte den mangen jag brukar prata om när jag intervjuas om den här boken, men det är en sån viktig händelse i mitt liv tror jag, kring tid och som formar tidsuppfattningen.
André
Och det leder ju oss till den här frågan då, hur är din relation till struktur? Den har vi ju till alla våra gäster och hur den har förändrats genom åren och då är väl det sådana här kanske enskildahändelser som har påverkat oss alla, men som du kan lägga in i din tidslinje?
David Larsson Heidenblad
Jag har tänkt lite saker på de grejerna och struktur för mig, framförallt, det jag verkligen strävar efter i livet och som jag har strävat efter länge i livet, alltså sedan jag var liten, är den här tiden där man får leka och göra det man vill.Alltså inte bara som ett egoprojekt, utan att göra roliga saker tillsammans med andra, att inte vara styrd. Min mamma brukar skoja om att hon var lågstadielärare, så när jag kom hem på skolan så frågade hon alltid om jag hade några läxor, och då svarade någon jag sa attnej jag gjorde dem i skolan, jag vill inte att skolan ska inkräkta på min fritid. Det är en ganska förnumstig sjuåring som säger det till sin mamma. Men det säger något omatt jag värderar fritiden väldigt högt, och det tror jag har gjort senare också. Jag har ägnat mig åt många saker för att de är roliga, spännande och stimulerande. Jag är ju inte historiker för att bli rik och mäktig eller något annat, utan jag tycker det ärfantastiskt roligt och jag tycker det är ett stort privilegium att få hålla på med de här sakerna. Jag minns när jag var liten, jag fick betalt för att läsa och skriva. Jag tyckte det var helt fantastiskt.Tänk att det finns där. Jag hade ingen aning om det i Jönköping, där det fanns inga historiker. Jag visste inte vad det var. Det var doktorander, docent eller sådär. Så jag har alltid värnat, eller önskat av livet attdet ska innehålla det här. Att man får följa nyfikenheten, vara med andra människor, göra roliga saker. Och struktur för mig i det sammanhanget,det är ju det att om man sköter sina grejer, om man klarar sina tentor, om man skriver sina uppsatser i tid, om man gör det man ska, då försvinner väldigt mycket negativ stress och press. Så har man en grundläggande struktur såjag ser inte struktur och kreativitet som ett motsatspar. Strukturen är något som möjliggör kreativitet, nyfikenhet, rolighet, spontanitet. Så tänker jag. Så är nog mitt förhållande till struktur.Jag har det gärna, men det har inget egenvärde i sig. Det viktiga är vad det möjliggör. Strukturen möjliggör de sakerna som jag värderar högst.
André
Och det har förändrats kanske till exempel, du skriver om det i boken, när du får barn, yttre faktorer, då strukturen måste vara lite annorlunda kanske änfriheten innan barn. Det var en jätteskillnad för mig.
David Larsson Heidenblad
Jag disputerade, så då ska ju min avhandling hålla fram den. Det var samma vår som jag blev pappa. Det här är när jag är 30 och det var ju en jätteomväljning. En tidskris. Jag hade tidigarevarit van vid att om jag har en intressant bok, då kan jag läsa den på kvällen. Har jag något att göra på jobbet, då kan jag åka in en lördag eller en söndag. Röda dagar, helg, saker och ting flöt ihop. Jag hade ett ganska gränslöst förhållande mellanarbete och liv. Delvis såklart för att jag jobbade med något som var mitt intresse. Och jag jobbade för det högsta målet var egentligen att få fortsätta jobba. Att få fortsätta vara historiker. Vad som krävdes för det.Men däravids var det mitt sätt, det här gränslösa sättet som jag hade haft mellan 20 och 30. Det var ju omöjligt att ha när man hade den typen av ansvar som man har när man blir förälder.Och här i krokarna då när jag är runt 30 så får jag sådana här erbjudanden om att gå kurser i att hantera din tid. Hur kan du producera mer genom att jobba mindre? Och de här sakerna är sånt jag känner inte till, men jag började testa.Började experimentera och fick det som ett så att säga experimentellt förhållningssätt. Framför allt mitt arbete. Att jag provade olika tekniker. Och så gjorde jag så här, nu provar jag det här en månad. Och så får man se, ja men ge det någonting då. Och ge det någonting, ja då fortsätter jag. Och ge det ingenting, jag testar något nytt.Och sen upptäckte jag, via de här kurserna upptäckte jag ju att det fanns ju otroliga mängder litteratur. Och böcker, poddar och liknande. Så jag hoppade vidare där från kaninhål till kaninhål och läst och experimenterade på egen hand medtid och liv. Jag upplevde som att jag fick ett språk för att prata om tid och struktur som jag inte hade haft tidigare. Jag hade alltid varit intresserad av tid, men jag hade inte alltid haft ett språk för att prata omtid, prioriteringar och sånt. De här kurserna du hoppar på, var det sådana som egentligen har funnits hela tiden
André
och du upptäckte dem eller var det någon som sa du skulle behöva gå den här kursen för du får inte ihop det?
David Larsson Heidenblad
Nej, det var nog att de har nog funnits där länge tror jag. Det finns ju när man läser mörkret finns det kurser i studieteknik och liknande saker. Men jag hade nog den här litefelaktiga bilden av att jag är bra på att studera så därför behöver jag inte läsa de här kurserna. Jag var lite självtillräcklig och självgod. Men sen när jag faktiskt fick ett problem,när mitt system faktiskt inte fungerade längre, det var alldeles uppenbart att det här är inte hållbart, det här går inte, du måste göra något annorlunda. Då var jag mer öppen för att prova nya saker på ett lite mer förutom.Och det var för mig en nyckel det här att ha, man talar ibland om att man ska ha en nybörjare sinne. Och det är inte alla stolta 25-åringar eller 27-åringar som har det.Men livet hjälper en ibland att bli mer ödmjuk och därmed kan man också lära sig saker som man har otroligt glädje av.
Erika
Ja, absolut att bli förälder tvingar en att bli lite mer ödmjuk. Jag kan inte allt, helt uppenbart. Och du går ju in lite på det i din bok också medomskakningen med att få barn och lite strategier med VAB-planering och sådant. Du är lite första VAB-are i ditt hushåll, förstår jag det som? Ja, så har det varit.Och så är det väl säkert för många att det är någon som får mest av det.
David Larsson Heidenblad
Framförallt någon som kan ha det mest flexibla arbetet. Som historiker då, den viktigaste saken jag gör är att skriva texter och sådana saker. Och de kan ju alltid vänta. Det publiceras mina vetenskapliga artiklar om en månad eller tre månader eller tre år. Det spelar inte så stor roll.Men om du ska stå i ett klassrum eller vad som du ska göra, då sviker det många människor om du inte gör det. Så man får hitta sina strategier där för det.
Erika
Men nu vill vi att alla ska läsa din bok och kanske inte gå igenom allt som du tar upp i den nu. Men om du kan sammanfatta lite, vad handlar boken om?Kan du välja ut kanske tre bästa tipsen?
David Larsson Heidenblad
Det kan jag göra, absolut. Boken handlar mycket om att hjälpa människor att komma fram till vad de verkligen värdesätter och tycker är viktigt. Och sen hjälpa dem att geverktyg för att sen faktiskt också omsätta detta. Att leva efter sina värderingar eller principer. Det skulle jag säga är kärnan i boken. Så det här, vad är viktigt? Och hur ser man till att göra det?Om jag ska ta en första sån här strategi eller grej man kan göra så är det ju det här, skulle jag säga, att det är viktigt att avsätta tid för reflektion och planering. Jag gör detta veckovis. Jag gör det också liksomi slutet av varje termin och så där. Men jag skulle säga att en människa, alltså, du borde kanske stanna hemma idag och bara tänka på hur du använder tid.Då är ju reaktionen, det hinner jag inte. Hur ska jag få in dig i livet? Men jag menar att det är tvärtom. Det allra viktigaste är att ta sig tid, att fundera över tid, att reflektera över vad man,hur det har varit. Man får ju börja med att blicka bakåt, kanske på senaste halvåret eller något i den stilen. Vad har varit, om man har en sån dag, en din tiddag kan vi kalla den, som du bokar in med dig själv inom sig, en till tre månader.Om man kan få till det. Och så får man sätta sig där. Man börjar med ett vitt papper och funderar att okej, men kolla bakåt senaste halvåret. Vad har jag gjort? Skriv ner allt. Bara ta om huvudet. Och så, vad har varit roligast?Vad har gjort att tiden bara försvinner? Vad har du gått upp i? Vilka människor har gett dig massa energi? Man kan också säga, vad har varit stressigt? Vad har varit jobbigt? Har det varit någon period som var riktigt tung?Finns det några människor eller sammanhang som drar ner dig? Alltså helt enkelt skaffa en känslokarta över sin tillvaro. Och när man har en sådan och man kan få ihop den, då är nästa steg att fråga, okej, men hur kan jag göra lite mer av det här somjag värdesätter och som är roligt och som ger mig energi? Hur kan jag göra lite mindre av det där andra? Kan jag ta bort något? Och här sen får man ju då liksom, alltså förändra sitt liv eller så. Det handlar ju om att i någon mån skifta, göra små förändringar över lång tid.Ett halvår senare. Att du föreställer dig då, okej, men om till midsommar, om det här har varit en väldigt bra tid där jag har lyckats förändra de här sakerna, vad har jag gjort då? Och hitta någon form av plan. Och de här sakerna är, ta tid.Ja, själv har jag sedan flera år tillbaka, så blockar jag sista veckan innan sommarledigheten, sista veckan innan julledigheten. Och så är det min liksom känna efter och planeringstid. Och detta kan ju tyckas motsatsen till produktivt.Det gör ju ingen skillnad för någon. Men vad det här hjälper mig att göra är ju liksom att fokusera på de sakerna som är viktigast och se till att kunna undvika det som, att göra rätt saker snarare än att göra rätt.Det skulle jag säga är det enda huvudbudskapet i den här boken. Att det är viktigare att vara vad du gör än hur du gör det. Ofta när man tänker produktivitetsstruktur så går man direkt på det här. Hur ska jag göra? Och det är viktigt. Men om det är så attdu bara har huret och inte vadet, då kommer du bara hamna på fel plats snabbare. Jag ska hamna på rätt plats men det är inte så viktigt att hamna, alltså inte hela världen om det inte går så fort. Så, så ska jag säga. Det är punkt ett. Punkt två,då kan vi ändå gå in på det här med hur. Jag pratar i den här boken om djuparbete som har blivit ganska populärt. Det finns en amerikansk forskare som heter Cal Newport som har populariserat det här. Stort. Och djuparbete handlar omatt det är otroligt värdefullt att arbeta med en sak i taget, koncentrerat under en avgränsad tid. Så att vill man få saker gjorda sig, skriva en bok exempelvis, så är det att man kan inte skriva samtidigt som man spelar in en podd,kollar sociala medier, funderar över tvätten, utan man måste fokusera totalt på det, annars blir det inte bra. Och den här typen av djuparbete kräver då koncentrationsförmåga. Något som är svårt, det är som en kondition, det är något man övar upp på.De flesta människor idag, vi lever i en väldigt distraherad tid där vi har liksom underhållning och distraktioner, det är ju alltid med oss nästan. Men sen när jag fick lära mig att man skulle jobba i ett sådant här 45-minutersblock, var att helt enkelt ställa en timer.Jag klarar inte 45 minuter, jag har min hjärna, jag har aldrig kommit upp i det, utan jag ställer min klocka på 40 minuter och åtta sekunder. Och så tar jag bort det och jobbar med en enda sak, exempelvis skriva.Skriva på en grej eller läsa eller föreläsa eller vad det kan vara. Någonting, en sak. Och sen så, när klockan ringer då, oavsett om jag har flow eller vad som helst, då slutar jag och jobbar. Och sen då, principen här är då attdet är en arbetsdag, det är en väldigt bra arbetsdag, det är ungefär så mycket den mänskliga hjärnan klarar av, eller min hjärna i alla fall, klarar av att göra en riktigt svår och värdefull sak. Det här kan ju låta väldigt lite. Först när man säger någonting, vad gör du de andra fem timmarna?Ja, det finns ju andra arbeten, det finns ju ytarbete i motsatsen då, alltså saker som inte kräver ditt bästa. Som att boka några möten eller kanske fakturera.Det finns ju alltid massor av arbetsuppgifter som inte kräver det allra bästa. Men vissa saker kräver ditt bästa. Och de sakerna är det första. Du ska liksom se till att skriva in i kalendern när du jobbar, så att du verkligen får till, så att de verkligen sker.Och vad är det viktigaste, vad är det bästa, hur vet man det? Ja, det behöver man ju först då ha utvärderat först för att veta, vad är de där sakerna? Säg att exempelvis den här podden är en sak för er som ger er extremt mycket mening, som är roligt.Ja, då är det ju det är något av det första ni ska boka in. Inte boka in, rensa mejlkorgen eller vad det kan vara för andra saker. Utan då måste man, man måste våga sätta de saker man egentligen inte firat som värdefulla, måste man våga ge tid.Så, ja, djuparbete är en sådan sak som jag skulle rekommendera folk att testa.
André
Och de här 40 minutrarna, är det oavsett vilken tid på dagen eller har du lärt dig att du har någon tid och du aldrig skulle lägga in de där 40 minutrarna?
David Larsson Heidenblad
I den optimala världen så skulle jag ha alla mina förmiddagar helt fria. Så jag lämnar barn på förskola, skola och sen så kommer jag till kontoret och sen har jag några sådana här pass. Och sen på eftermiddagen kanske jag går på ett seminarium ellerläser någonting eller umgås med någon kollega, pratar om någonting, har möten. Så jag försöker exempelvis att inte lägga möten. Framförallt innan klockan 10, det tycker jag är väldigt dumt. Det är lite olika hur människor fungerar, men grovt sett, ABC-strategin är ju att man ska hålla, är ju att när dagen är ung så har man mindre saker i huvudet. Man är ofta renare i sinnet liksom, för man har fått färre intryck. Och därför är detbra att göra de svåraste sakerna först. Men människor fungerar olika, så här måste man ju också liksom utvärdera sig själv över tid. Och en viktig grej här skulle jag säga också är att när man tänker sådana här produktivitet eller så, så är det väldigtlätt att man fokuserar på för små tidsrymden. Kanske var jag produktiv idag? Var jag produktiv den här veckan? Det intressanta är kanske var jag produktiv den här terminen? Eller de här månaderna? Så att på kort siktså kan man ju förstås jobba mycket, mycket mer än fyra sådana här 40-minutespass. Det resulterar ofta i att man kraschar efteråt. Du kanske har liksom en jätteproduktiv vecka, sen en jättedålig.Eller att liksom att det fluktuerar väldigt mycket. Och att snarare hitta sin liksom rytm, lite som en maratonlöpare eller någon som liksom kan skjuta in lite konsistent.Och jag menar det här i ett livsperspektiv så är det ju så att om du bränner ut dig när du är 40, då kan du ju ha varit helt fantastisk fram till 40. Men om du sen inte kan arbeta längre efter det, ja då kanske den där lite långsammare personen som kan hålla på till att de är 70-80kommer få viktigare saker gjorda i livet. Man behöver liksom våga ha stora tidsskalor och vara snäll mot sig själv på kort sikt skulle jag säga. För saker händer, alla dagar är inte bra.Och det är inte hela världen i ett längre perspektiv. Så jag tror ofta att det är en fara i att tänka produktivitet i för små tidsrymder. Man talar ibland om att människor ofta överskattar hur mycket de kan få gjort påen vecka eller en dag, men att de underskattar hur mycket de kan få gjort på ett år eller fem år. Alltså det är väldigt svårt, väldigt onaturligt att tänka i så långa tidsskalor. Men det är väldigt kraftfullt att göra det.För många av de sakerna som är riktigt viktiga, som om jag tar den här Tallintid-boken exempelvis som ju, jag visste ju efter ett tag när jag skrev den att det här är en viktig bok. Mitt mål är att den här kommer läsas om fem år, om tio år, om femton år.Så att jag då lägger två veckor extra på att göra inredningskapitlet riktigt bra på slutet. Ja det är ju väldigt värdefullt med det. Men sen finns det ju andra texter jag skriver som jag vet att det här kanske någon kommer läsa idag men ingen kommer läsa imorgon.Ja där behöver jag kanske inte min perfektion, men att kunna veta vad är det här långsiktigt värdefulla arbetet. Och därför är det ju ofta sådant som är långsiktigt värdefullt. Jag vet att jag aldrig gjort en sån.I slutet av boken pratade jag lite om det, nu är det en liten spoiler. Men då började jag fundera på liksom, det var tio år sedan då, jag disputerade och funderade, vad av det jag gjorde då spelar fortfarande roll?Som jag tittade tio år bakåt, vad av det jag gjorde 2013 då spelar fortfarande roll nu, 2023 som det var när jag skrev. Och direkt visste jag vad det var som var viktigt och det var relationen. Alltså människor jag kände då som jag fortfarande känner. Nästan allt annat jag gjorde spelar ingen roll.Men de saker, människor jag hade som var mina vänner eller nära familjerelationer, de var fortfarande viktiga. Och det säger någonting. Det vill säga, säg att du tar en dag, kanske du inte gör så många djuparbetspass,men du har väldigt bra sammanhang och samtal. Du lär känna ett par nya människor, du har en lång lunk som tar, som du låter ta en och en halv, två timmar. Du struntar i det där så måste du rätta de där tempoerna, du gör det imorgon istället.Som om vi tänker, jag hoppar tillbaka till Nomi, att du liksom, för att du prioriterar det här mötet i stunden och inser att det är viktigt. Om en tio år från nu, eller när du ligger på din dödsfel eller vad som helst, så är det kanske helt självklart att det var rätt var att göra det.Att prioritera den andra människan och prioritera relationen. Så att våga tänka så i de här större tidsskalerna och att liksom då försöka se till så att det man gör, på dagarna, också liksom harmonierar medhur man vill att livet ska vara i de här längre tidsskalorna. Det tänker jag är en viktig grej.
Erika
Vi hade en lyssnare som påminnde oss om något som vi hade sagt någon gång tidigare, att starta en ny vana per år. Och hon hade tagit till sig det och gjort det och valt en sak per år.Att ta hand om tid och få in det och det blir inte för stort, att man kanske i vanliga fall sätter upp 20 mål för det. Men det är svårt att nå alla dem. Men om man väljeren viktig sak.
David Larsson Heidenblad
Jag har haft samma. Jag har haft den att försöka lära mig en ny sak om året har jag haft. Jag hade något att jag skulle lära mig att skriva vetenskapliga artiklar på engelska exempelvis eller lära mig att stå i en publik och prata utan manus. Det är sånt jag haft som liksomlärmål. Alltså inte något jag vill uppnå, men något jag vill lära mig att kunna göra. Det tycker jag låter jättesmart. Men just som sagt, en vana eller en sak, det är kraftfullt att ha en enda sak. Och det är kraftfullt att ha en enda sak. Just som du säger, för attman har råd att snava och ha problem på vägen. Livet får komma emellan och du gör inte så mycket. Du har ändå tid. Och en väldigt viktig grej när man ska förändra saker i livet är ju att känna att man lyckas. Att man rör sig i en vettig riktning.Att få erfarenhet av att det här går åt rätt håll. Så att ha de här små målen. Jag vet inte om ni har läst James Clears, den här Atomic Habits. Som handlar om hur man ändrar vanor. Som handlar mycket om det här att göra de här mikrovanorna. Att en liten litengöra att stora förändringar kommer av små förändringar. Vilket ju är lite kontrastigt. Intuitivt tänker man att det kanske är att stora förändringar kommer av stora förändringar. Men ofta är det inte så.
Erika
Kortvariga stora förändringar blir oftast bara den gången och sen tonar det ut. Men små steg under en längre period är ju troliga att det blir hållbart i längden.
David Larsson Heidenblad
Ja, precis. Så man vill växa långsamt, om man ska säga.
André
Jag har ju slutat leta efter mina nycklar bara för att lägga dem på samma ställe. Det är ju ganska liten grej där jag lägger dem någonstans. Men för mig har det variten jätteförändring. Jag sa det i något avsnitt senast. Det måste vara nu på några år timtals med att sluta leta.Sen vet jag inte vad jag gör av tiden istället kanske. Men det har förändrat mig senast nu. För någon timme sedan här behövde jag hämta en viss nyckel och visste direkt var den låg. Det hade jag inte vetat för 5-6 år sedan.
David Larsson Heidenblad
Och det är ju både tiden du sparar men kanske också den här kognitiva. Du behöver inte känslomässigt irritera dig på att du inte hittar dina nycklar. Det är ju kanske lika stort liksom. Det är ett bra exempel.
André
Och det jag tänkte på är att du ser alltså mycket tillbaka för att veta vilka val du gör framåt. Är det att förstå dig rätt då?
David Larsson Heidenblad
Du förstår helt rätt, men det är väl den historikersjuka. Men ja, det gör jag. På något sätt ser jag inget riktigt alternativ till det. Jag försöker juutvärdering eller så eller fundering över tid. Det är nån slags en början. Jag litar också på mina egna erfarenheter. Jag litar på vissa sådana saker och det man lär sig. Det är viktigt för mig i det förändringsarbetet.
André
Någon av våra gäster pratar ju om examen för dagen. Detta är ju lite examen för halvåret men att man någonstans går tillbaka inför natten.Hur har dagen varit? Vad har jag lyckats med? Vad har blivit bra? Vad kunde jag gjort bättre? Eller vad blev inte alls? Här blir det en liten halvårsexamen kanske.
David Larsson Heidenblad
Jag gör det på olika nivåer, de här examensbiten. Jag gör det kanske inte så mycket på dagnivå, men veckonivå gör jag det på. Jag avsätter ofta en halvtimme eller en timme på fredag eftermiddag efter loo för att fundera över veckan som gått.Jag brukar titta framåt de närmaste fyra veckorna faktiskt och sätta lite mål för vad som ska ske vid olika tidpunkter. Och sen stämmer man av det då nästa vecka ungefär. Blev det ungefär som jag tänkt?Det är för mig en grundstruktur för att just se till att man rör sig i rätt riktning och att man inte springer för långt fel. För ofta på en veckas tid så kommer man ju fram till attoj då, den här veckan lade jag viss angne mot fel saker. Och då ska man ju inte vara arg på sig själv för att man gjorde det, utan bra att du upptäckte det nu, då kan vi ändra det. Så just det härkalibreringen av vad man ska lägga sin viktigaste tid på, det är för mig en fortlöpande grej som jag lärt mig att göra och som jag inte klarar mig utan. Det är också en viktig, om man ska ta en tredje sån här princip,som är med i boken, men det är ju det här med att skilja planering från utförande. Om man vet vad man ska göra direkt när man kommer till kontoret på måndag morgon, då är det bara att starta.Men det är olika kognitiva aktiviteter att tänka, vad ska jag göra idag? Och sen hur ska jag göra det? Så man kan frigöra väldigt mycket energi genom att ha på förhand bestämt Ja men nu ska jag skrivapå just den här texten. Jag behöver inte fundera vilken arbetsuppgift det är, utan det är det här jag ska göra nu, eller jag ska göra den här powerpointen. Och sen så kan jag lägga all min bästa kognitiva energi på att utföra det. Jag har föresatt mig att utföra.Det är olika i perioder hur bra man gör det, men jag tycker det är ett bra slut på dagen om man kan få till en sån här 10-15 minuter på slutet, där man funderar över vad som är viktigast i morgon.Och så sätta nästan som en startsträcka, det här ska jag göra, det första jag gör. Och kan man då lyckas, i den bästa av världar så lyckas man ju att man inte har tittat på sin telefon.Man har bara varit med sina barn, lämnat dem, kommit till kontoret och är ren i huvudet. Då kan det ibland gå väldigt bra, alltså startsträckan in i dagen blir väldigt kort. Och den typen av framåtgångar och planeringtar inte så mycket tid och inte så mycket energi heller, och den tar en helt annan energi än den här, så att säga, sitta och skriva, det är en typ av energi, men planera vad du ska skriva.Det är en helt typ av annan energi, så har man slut på det ena kan man ha tid kvar för det andra. Att ge sitt framtida jag en liten knuff, en liten ringning, en liten hjälp liksom, eller ett handikapp eller sådär.Det är man ju ofta glad för längre fram, att ens historiska jag, och vad snäll du var som gjorde det här.
Erika
Helt klart. Lite på tal om det här med att hålla hålla reda på det som har varit bra, så har jag det senaste halvåret haft en liten lista där jag skrev upp då och då, det här gjorde mig glad.Så kanske jag borde titta mer på den när jag planerar framåt också.
David Larsson Heidenblad
Ja det tror jag. Framförallt om du säger att det visar sig att det är vissa saker som är återkommande, är det ju jättebra om man kan gå och skapa mer av det. Det är en superbra lista. Sådana listor är ju överlag väldigt bra. Jag har en annan kollega,ett annat tema i boken handlar lite om det här med att tacka ja och tacka nej till. Något som många, som är en nyckelgrej för att göra det som är viktigt, för att veta vad som är viktigt. Nästa grej är ju att se till att inte tacka ja och göra det där som är halvviktigt eller halvkul.Utan att akta sig för det, frigöra liksom tid för det allra viktigaste. Och jag har en kollega som har lärt mig det här med att varje gång du tackar nej till någonting, skriv upp det på en lista och skriv upp hur mycket tid du sparade påatt tacka nej till den här saken. Alltså hur mycket hade du tagit om du hade suttit i den här styrelsen eller gjort den här, varit med på den här saken. Och väldigt snabbt på ett år så brukar hon ju märka då att hon har tackat nej till mer än hon har haft tid.Man får väldigt konkret bevis på hur mycket tid är det jag egentligen har skyddat eller sparat. En liten parallell. Kul idé.
André
Jag tänkte på dig som historiker. Har du sett långt tillbaka i historien hur tidsuppfattningen har liksom förändrats? Du är ju lite inne på det här medsociala medier, titta på telefonen och det är ju många järnforskare, Anders Hansen och andra, som är inne på det här. Att vi liksom inte hinner med, men förändras vi speciellt mycket som människor?
David Larsson Heidenblad
Människan till sin natur är väl ganska lik över tid. Men däremot de sociala sammanhangen vi är i och de tekniska omgivningarna, de är ju väldigt annorlunda och där är vi ju i en mer distraherad upptagen tid idag än vi har varit någon gång tidigare.Det finns ju de här telefonerna vi har som är fantastiska men som ju också är otroligt beroendeframkallande. De har vi ju inte lärt oss hantera. Varken som individer eller som samhälle. Det är något nytt.Och så också det här att ha fritid är ju förhållandevis ganska nytt historiskt fenomen, framförallt att liksom många människor har mycket tid som de har att fokusera över och styra över där det inte är liksomatt arbeta för överlevnad eller så. Det är en väldig skillnad som har skett under 1900-talet eller kanske med efterkrigstiden.Sen så, han Cal Newport som jag pratade om tidigare, han är ju på väg ut med en ny bok som heter Slow Productivity, där han drar de här riktigt långa historiska linjerna och pratar mer om att om vi hoppar tillbaka till sig i stenåldern eller något i den stilen, att det var mer ensäsongsbeton, att livet gick mer genom olika säsonger, att det fanns tidpunkter på året då man jobbade mycket, det fanns tidpunkter på året då man arbetade mindre. Och att detta finns ju många även längre fram då från de som har arbetat med huvudet, alltså ska vi säga,filosofer, teologer, olika personer som har skrivit och så, där man också haft mer liksom säsongsbeton, att det inte är det här att man försöker göra lika mycket hela tiden. Men sen om man tänker från industrialiseringen och med fabriken och det här medfabriken någonstans så är det väldigt tydligt att om du skjuter in de här åtta timmarna så får du ut så här mycket värde, så har vi så här mycket människor och så. Vi lever ju idag i någon slags liksom,de samhällssystem vi har idag är ju delvis byggda på en industriell tid där många arbetade, där timmarna du arbetade var viktiga, du hade arbetstimmar och så gav det en viss typ av output. Menett arbete som historiker eller författare eller något i den stilen, där är det ju hur många timmar du skjuter in och vilket resultat du får ut, det finns liksom ingen linjär samband med det. Det är inte så att den som jobbar dubbelt så mycket får mer gjort.Framförallt när vi tittar över ett år så är det i många världar inte så att den som, eller i de flesta världar så är det inte den som arbetar 80 timmar i veckan. Det är inte det optimala. 40 timmar kanske inte heller är det optimala, det kanske är 20.Och det kanske skiljer sig över året vad du gör. Här har vi ju varit ganska låsta,arbetstidsförkortning var ju en viktig del i utvecklingen fram till 70-talet, att man liksom gradvis sänkte arbetstiden, att man fick semester och liknande saker.Men de senaste 50 åren så har vi ju inte tagit ut någonting av vår välstånds- och produktivitetsökning i tid, utan i ekonomiska resurser istället och konsumtion. Och det är ju inte liksomgivet att det måste vara så. Jag ska säga att just nu bubblar det ändå någon slags diskussion politiskt, men också inom näringsliv, där det finns många företag som provar att arbeta kortare men har mer bibehållen lön, att man testar sådana saker med goda resultat.Jag skulle säga att det är i en tid, nu, ett skede, i sista fall så är vi i ett brytningsskede där vi kanske kommer inrätta vårt arbete på andra sätt. Jag skulle gissa på att det där djuparbete som jag pratar om,eller att det är just värdet av att skydda fokus, det tror jag att vi 2035 kommer att se, det kommer att vara mer självklart än vad det är idag. Precis som att det i vissa tidpunkter har inte varit självklart att borsta tänderna.Sen tio år senare så är det självklart att borsta tänderna. Jag ska säga att den här typen av fokushygien, kan man kalla det kanske, att det jag ska säga är en sån framtidsfråga som ligger i alla sin trend. Att skapa bättre system än det vi har idag.För just det här med djuparbete som vi pratade om innan så är det det att om det är så att jag sitter och skriver exempelvis, och så plingar det till i mejlkorgen för att Erika vill veta någonting, då avbryts mitt. Då är jag tillbaka på noll.Så den där fokusen jag hade, det är borta. Eller om någon krankar på dörren. Och detta är ju då att för Erika då som också sitter och skriver, det kanske är jättebra för henne att hon kan få fråga mig och få hjälp med en sak direkt så att hennes arbete bara kan flyta på. Men hon förstör mitt.Och på en organisatorisk nivå, om man säger att man är 20, 30, 40, 50 eller 500 personer, i en organisation, där man hela tiden har så att man kan störa någon, att man har rätt att störa någon annan via en Slack-kanal eller något liknande.Vad det resulterar i är ju det att det är ingen som jobbar fokuserat mer än ett par minuter. Alla hela tiden. Och då blir det som att alla bara ägnar sig till det här ytarbetet. Man känner sig ju då väldigt stressad. Man är ju upptagen.Men får man viktiga saker gjorda? Nej, det är kanske inte samma sak. Och i vissa delar av världen, säg att du håller en lektion inför barn, det är klart att ingen förväntar sig att du ska svara på mejl då, mitt under det.Då förväntar man sig att läraren är där och är närvarande och är fokuserad, eller om en läkare är för en patient eller vad som helst. Men samma respekt som vi visar vissa arbetsuppgifter kanske vi borde visa fler. Stör ej.Och att det är en självklarhet.
André
Tror du att det kommer bli mer mobilfria arbetsplatser framåt? Skolan har ju gått åt det hållet nu med att man samlar in mobiltelefonerna.Då tänker jag lite friare arbetsplatser. Vissa får man ju inte ha mobiler ändå.
David Larsson Heidenblad
Jag tror att fokus, om det är mobilfritt eller om det är att man har vissa fokuszoner dit man går. Jag har någon kollega som fantiserade att man kunde ha en bunker utan wifi där man kunde gå ner när man började göra viktiga saker.Jag vet inte exakt vad det kommer landa i, men jag tror att de ekonomiska värdena av att göra förändringar är enorma. Och det tror jag kommer driva på att mani vissa världar kommer se till att skapa de här sakerna på bättre sätt. Men just nu så skulle jag säga att kunskapen om vikten av detta är ojämnt fördelad och de strukturella resurserna eller systemen för att kunna göra detär också svagt utvecklade. Och det är inte så konstigt för vi har inte varit i den här situationen så väldigt länge. Bara tillbaka till 2005 så har vi inga smarttelefoner. Och vi har inget bra, ingen vettig wifi.Och bara tillbaka till 2012, man brukar säga att sociala medier slår igenom ordentligt och börjar bli stort. Det är inte så jättelänge sedan. Det är inte så länge sedan.Så det är inte så konstigt tycker inte jag att vi inte tillsammans har kommit fram till hur man ska göra på bästa sättet.
Erika
Jag hörde om en författare som alltid skrev första utkastet till sina böcker förhand på något café eller någonting. Eller han hade inte fram något med internet hela tiden utan han bara skrev på papper.Jag tror att det är väldigt smart. Det är svårt att bryta sig loss från där man är barn.
David Larsson Heidenblad
Jätte svårt. Men just därför så tror jag det är viktigt ibland att testa. Men ska vi testa nu det här att du inte, säg ingen mail, ingen sociala mail, inga sociala medier innan klockan tolv. Så gör vi det i två veckor och så ser vi hur det känns.Då märker man att det här är ju inte bra, det hindrar mig. Då ska man ju kanske inte göra så. Men genom att testa en kortare tid så kan man också bli varse vad man gillar och vad man vill göra annorlunda.Läser man tar din tid så får man många tekniker och principer och saker man kan prova. Men i grund och botten handlar det om att utveckla ett experimentellt förhållningssätt tillsitt liv och sin tillvaro och våga prova olika saker. Det tänker jag är som er podd någonstans kretsigt. Att tänka, fundera och prova saker. Det är det som är grunden att inte bara självklart göra som man alltid har gjort.Det är ju det första steget. Om man sen har gjort det och var man sen kommer att landa, svårt att veta. Det får man se. Det är säkert individuellt. Det kan förändras över tid. Det är en väldig skillnad på att ha så små barn som man inte får sova på natten exempelvismot att ha sig tonårsbarn något i den stilen. Det är ju en väldig skillnad. Så det som funkar i ett sked av livet funkar ju inte nödvändigtvis fem år senare. Vilken struktur eller hur mycket struktur du behöver ha. Det förändras.Det är viktigt att inte krampaktigt hålla kvar fast vid. Jag är sån här. Så här har det alltid varit. Det här är det som funkar bäst för mig. Just nu. För tillfället. Att vara provisorisk i sina vanor och val.Det tror jag är en nyckel.
Erika
Det ger ju redskapen och möjligheten att hantera nya utmaningar också.
David Larsson Heidenblad
Som man ju alltid ställs inför. Det slutar ju inte. Utan människor genom hela livet kommer situationer som som man aldrig har varit i. Och det man behöver då är ju att ta upp ett sinne för attdet här vet jag inte något om men nu får vi inte tag i det. Jag undrar hur man gör det. Att kunna vila i det här nybörjarens sinne. Det tänker jag är ett mål att eftersträva hela livet.
André
Jag tänker mycket av det det handlar om både i boken och i allt vi gör. Det är ju i förhållande till andra hela tiden. Jag jobbar ju oreglerad heltid.Alltså att jag som någon sa, du jobbar ju jämt och det kanske gör jag men då är jag också ledig jämt brukar jag säga. Någonstans men jag kan ju få frågor så här, jobbar du nu? Och så av en som i mina ögonja men den är en del av min arbetsplats. Nu jobbar jag i en kyrka. Det kanske är någon som ja men idag var jag på ett föredrag. Då kanske han frågar får jag störa dig eller du kanske inte jobbar nu. Ja men i möte med dig jobbar jag ju kan jag tänka.Och vad är alltså folksbild när man bryter upp. Jag tyckte det var väldigt intressant eller det finns många exempel i boken men det här med attman bryter upp. Ja men skulle man kunna jobba effektivt fyra timmar istället för åtta timmar. Vad händer då? Men folks förväntan på dig, du är väl på jobbet.Och så kanske man går runt med ett dåligt samvete att man är effektiv.
David Larsson Heidenblad
Och det där är ju en utmaning och det är väl alltså det du beskriver är ju det där som säger fri heltid oreglerat. Det är ju lite så som en forskare har det också. Och det är ju en en stor utmaning både för som sagten själv att kunna hantera det och att sätta gränserna att veta vad som är nog. För det kan också lätt vara den här känslan att jag skulle kunna göra mer eller så. Om du då jobbar med en predikan eller vad det kan vara eller vad du är förberedd för grejer så kanske du kandet kanske inte finns något slut. Du kan lägga hur mycket som helst tid. Det finns så många telefonsamtal du kan ringa. Men där kan det också vara klokt att liksom på förhandjag brukar försöka tänka också det här i långa sjok. Jag brukar tänka om jag lånar göra de här planeringarna så brukar jag tänka ett halvår fram. Så om jag till midsommar vilka tre saker är jag nöjd om jag har gjort? Om det är det kanske att skriva den här artikeln, skicka in den här ansökan,håll de här kurserna. Och gör du det så är det. Det var en bra termin. Det var det du föresatte dig. Så att du sedan inte i maj ska känna att varför skrev jag inte tre artiklar?För man kommer alltid kunna känna att man kan göra mer. Och tittar man runt omkring sig så ser man ju alltid människor som gör mycket. För du ser ju bara, oftast bara de så att säga mest produktiva sidorna av din omgivning. Vilket ju förstärker det härde bitarna. Att på förhand sätta upp. Jag vet inte vad du kan ha, det beror på hur stor församling du är. Du ska ha haft ett enskilt samtal med 100 personer eller 200 personer under den härtiden. Eller vad det nu är för något som man ser. Vad man kommer fram till är de viktiga sakerna. Vad som är rimligt. Men att vad som är rimligt det kan man inte komma på när man är stressad och är mitt i det. Det måste man kunnakomma fram till i en lugn och sansad och samlad position liksom. Och gärna hjälpa andra. Det tänker jag är nyckeln
Other speaker
i mycket det här hur man,
André
ja men du pratade ju lite där Erika började med vabbandet i familjen. Men vem har mest tid. Nästan allt man gör är ju baserat på hurdet fungerar med andra. Både i hemmet men på jobbet. Om det är få knackar på dörren eller vad du hade som exempel. Nu märker jag att jag är med i massa olikamessengergrupper och ibland så skriver ju folk varenda eller har långa utläggningar och det piper hela tiden på något som jag egentligen inte är intresserad av just då.Eller det blir störande och hur förhåller jag mig till andra hela tiden för att nå mitt eget mål någonstans.
David Larsson Heidenblad
Ja just den där kommunikationen är ju en väldigt svår sak. För vi är ju liksom som människor är vi ju sociala varelser. Så är det så att någon skickar ett mail eller piper ett sms.Då vill vi, då känner vi oss ju ofta. Som att vi sviker någon om vi inte svarar eller att man kan få dåligt samvete för att man inte är engagerad i det. Risken med det här kan ju bli att duär väldigt närvarande på massa ställen men så kanske dina barn sitter jämte dig och så har du inte tid för deras lek eller de bara stör dig för att du ska bara svara på det här mailet eller vad det kan vara.Mitt ideal när jag är i de bästa perioderna och det är jag faktiskt inte just nu men när man kan lägga ifrån sig mobilen när man kommer hem och sen så tittar man inte på det. Så länge barnen vaknar så är du deras förälder och sen så när de har somnat då kanske man kan kika igen.Vissa har ju det här att de bara kollar sociala medier på en dator. Så att du inte gör det via telefonen. Du kollar inte mail via eller inte mail efter arbetstiden. För mycket handlar det här om att vilken information du tillåter dig att ta in påverkar ju hur du mår.Och eftersom vi lever i ett flöde av otroligt mycket information. Framförallt om man har den här typen av sociala arbeten eller så där du någonstans kanske förväntas att vara tillgängliga tiden.Lösningen där som många lyfter fram brukar ju vara att ha typer av office hours. Att du är kanske mellan varje dag mellan två och fyra. Då är jag tillgänglig i det här Zoom-rummet eller på den här Slack-kanalen. Och då får ni gärna prata med mig.Eller jag kan svara på mail. Men resten av dygnet tittar jag inte på det. Kan man upprätthålla den typen av linjer som man har gränser för det? Jag vill egentligen lyfta fram det som ett råd och de här tre sakerna också. Jag minns inte exakt hur många det blev men det här att vara ledig när man är ledig.Att vara helt bortkopplad. Det är jätteviktigt för att kunna vara produktiv. För att kunna gå upp i någonting helt annat. Min 11-åring hon sa… Jag frågade henne för ett tag sedan när hon pratade om sin kurs. Och då sa hon Nej.Han är svårfåttaglig. Och det tyckte jag var ett himla bra ord. Svårfåttaglig. Man fattar direkt vad det betyder. Och jag tror att väldigt många människor i vår kultur skulle vara bra omdet var naturligt att människor under en stor del av dagen var svårfåttagliga. På kvällar och helger. Eller kanske när man i vissa arbetslösheter… Att det är en naturlig sak. För nu är vi lättfåttagliga.Och vissa av oss är det hela tiden. Och i alla fall för mig det är inte min högsta livskvalitet i äret. Jag gör inte bäst saker. Jag har inte störst skillnad i världen när jag konstant är med i fem sd-grupperoch håller koll på min mail. Det är inte då jag ger mitt långsiktiga värde. Det är aldrig de sakerna jag ett år senare säger att jag hade varit tur att jag lade så mycket tid på. Det är i april 2022. Men däremot att jag isolerade migoch läste den här boken eller skrev den här texten eller tog mig tid att verkligen lära känna den här människan och utveckla den här relationen. De sakerna. Jag vet att de är värdefulla. De har alltid varit i mitt liv.Jag vet att de kommer vara de fem och tio år också. Hur kan jag få in mer av det i livet? Hur kan jag få in mindre av det andra? Det här är ju något man får jobba med. Man får jobba med det ihop. Vi körde det jag och min fru förr.Vi körde på sommarna ibland så att man provade att testa de första veckorna helt mobilfritt. Jag brukar köra helt mediafritt. Och så kör vi ibland att vi, om man sätter ner med barnen och så åker vi och badar och så tar ingen med sig en mobil.Och det är en väldigt annorlunda grej att åka och bada i en sjö utan att det finns en mobil. Först kan det kännas som om det är en mobil. Men tänk om någonting händer. Ja, men tänk om något hände 2002 eller 1991.Större del av mänsklighetens historia har vi klarat av att vara borta. Att vara svårfåttagliga. Framförallt om man bara är med sin familj som är de man ska vara med. Vissa saker kan hända men det är inget annat som är mer akut än det här.Eller vara i en lekpark utan att ha med sig en mobil. Det är också en oerhörd frihet i det. Vi är ju i en ålder där vi kommer ihåg att så var det en gång i tiden. Men våra barn har kanske inte ens upplevt det.Inte har minnet av att inte vara lättfåttaglig eller tillgänglig. Och det gör något för människor tror jag. Det här är sådana saker som vi inte har utvecklat så vidare bra kulturella normer kring.
André
Det var ju en arbetsgivare, jag har sagt det i något avsnitt, eller en undersökning, var arbetsgivare primerade hos sina anställda.Och då var det inte övertid utan att man var tillgänglig.
David Larsson Heidenblad
Var det så? Ja.
Other speaker
Och det är några år sedan jag läste det. Det är rätt intressant. Det kanske också kommer att förändras om några år att man inte
André
primerar tillgänglighet heller.
David Larsson Heidenblad
Nej jag tror att många, i vissa fall tror jag att det är så att det är vad får du gjort? Vad levererar du? I min värld är det ju väldigt tydligt så. Men jag tror det är många ekonomiska världar också det här att om man är du en delägare på en storaffärsbyrå och du drar in mycket pengar för dina klienter. Då är det ingen som kommer hålla på och kolla vad du gör på exakt dina timmar. Likadant med en forskare som skriver sina böcker, publicerar sina artiklar, sköter sin undervisning och inte får några klagomål.Det står ju inte på en bok eller en text hur lång tid tog den här att skriva. Är den bra? Det är det som är frågan. Hur värdefull är den? Det kan ha väldigt lite att göra med hur mycket tid du låter ner på det. Och tillgänglighet.Jag tror att som sagt, jag tror att det finns arbetsplatser där det faktiskt också kan vara tvärtom. Där det är, människor som som får saker gjorda och som sköter,de värderas, iallafall de som samlar jag i till, de värderas högt. Det är väldigt skönt att kunna lita på en människa att veta att hon får det gjort. Exakt hur snabba de är på att göra det. Att svara på mejl, eller hur snabbt man får en tumme upp på Facebook.I längden är det inte lika viktigt. Det tror jag verkligen. Vi får fråga några arbetsgivare. Det finns ju olika världar såklart.
André
Nej men den kanske är tioårig artikeln idag. Den kan ju ha förskjutits. Absolut.
Erika
Kommunen jag jobbar för har precis tagit bort tillgänglighet som ett av ledorden. Jag vet inte om det är rätt.
David Larsson Heidenblad
Nej men vi hade tre
Erika
tre T vi skulle leva efter, eller arbeta efter. Tillgänglighet var ett av dem. Vi kan ju hoppas att anledningen var för att man ska få bra jobb gjort istället.
David Larsson Heidenblad
Och också de här gränserna, just bra ledighet. Jag tror mycket det här, att just det här med att vi har mejlen i telefonen, gör ju att gränserna mellan, om vi hoppar tillbaka 30-40 år, när du gick hem från kontoret,ja då var du borta, då kunde du inte få viss, det var vissa saker du inte kunde göra. Och det var rätt bra. För då fick du också ta tid att liksom återhämta dig för att du sen nästa dag skulle kunna göra det på ett bra sätt.Så alla vet ju det att en utsvilad hjärna kan göra saker som en helt utströttad hjärna inte kan göra. Så det ligger ju också i arbetsgivarnas intresse, eller allas intresse, att folk faktiskt kopplar bortbetydande delar av dagen.
Erika
Jag hoppas att folk nu som är arbetsgivare och lyssnar på det här får lite lite att tänka på. Men boken är väldigt bra. Jag var ute i några månader nu. Har du fått några kommentarer påvarför du har blivit hjälpt av?
David Larsson Heidenblad
Det droppar ju in liksom i, om inte varje dag som varannan, så är det ofta läsare som har läst verkligen. Det har ju varit väldigt häftigt. Jag menar, det kan hända ibland att jag skriver i en tidning eller så, sådana saker, men det händer ju inte så ofta när jag håller på med min forskning,att det bara boom, boom, boom. Men känslan är ju att den här boken har tagit hand om så många, så många att den träffar en fråga som många brottas med i väldigt många olika världar. Jag har ju lite mina kontakter i forskarvärlden och mediavärlden och där visste jag nog atthär finns det människor som kommer kunna uppskatta den, men den har också träffat mycket, mycket bredare än så, och också mycket högre upp i åldrarna än jag trodde. Jag mejlade med en 85-årig kvinna nu förra veckan som var väldigt entusiastisk och inspirerad, och det tyckte jag var väldigt kul. Det var jag kanske inte beredd på.Men många har ju känt att, och också framförallt en del sådana som som ni, som har tänkt mycket på det här med struktur och funderat mycket över det, så det är en hel del som har känt att de har att boken kanske också har satt ord på sådant man har gjort eller tänkt eller gett en,just här exempelvis att jag pratade med en annan som gör poddar, som funderade mycket, ofta hade känt sig som att han var lat, eller han gjorde inte så mycket,för att när han hade jobbat en 4-5 timmar hade tanken slut och gick han hem. Och så kände han att jag borde egentligen jobba mer, men det här går ju bra ändå, så jag behöver inte göra det.Och att han kände sig lite så validerad i att det kanske är så att jag är väldigt smart som inte jobbar mer när jag är färdig, utan jag bara går hem att jag tar det.Den har jag mött på många ställen, att folk som har lite mer oreglerad arbetstid, att om man är klockan tre, om man inte har någon jobb, om man är färdig och har gjort ett bra jobb, då går man hem och går ut med hunden, kommer lite före med middagen.Att det här att sitta av tid, det tror jag många människor har erfarenhet av, att sitta av tiden till en och vidare, och att de önskar att de kunde göra annorlunda. I vissa arbeten har man faktiskt rätten att göra annorlunda, för det är vad du levereras med. Det är liksomresultatkulturer någonstans. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar för dig att rätta det här eller skriva det här. Det intressanta är att det blir bra och välgjort. Blir det bra och gjort, ja då gå hellre hem och vila upp det.Sen en annan sak som är väldigt rolig, för det är faktiskt ett av mina mål med boken, jag vet inte om det funkar på er, men ett mål när jag började skriva på den var att jag ville få fler människor att läsa fler böcker och bli mer intresserad av den här typen avpersonlig produktivitetslitteratur eller självutvecklingslitteratur. Och det har också funkat faktiskt väldigt bra. Det är många av de här läsarna som faktiskt hör av sig och säger att jag blir så inspirerad av boken, nu har jag beställt tre till det här, jag känner inte alls till det här.Många av de här böckerna som jag skriver om, det är ju sånt som är stort i en amerikansk och global kontext, men som inte är riktigt lika stort. Så det har jag också sett som ett mål med boken. Jag tycker att läsa och skriva,det skrivna ordet är ju den mest koncentrerade formen av mänskligt tänkande vi har. Det är något som är så otroligt värdefullt och kan vara så glädjefyllt.Att kunna försöka bidra till, att sprida läsglädje, det är också ett indirekt mål med boken som jag har ändå fått en del kvitton på att det har funkat.
Erika
Ja, jag har blivit påmind om att jag borde läsa den här Deep Work.
David Larsson Heidenblad
Ja, det är klart du ska göra det.
Erika
Den har jag fått rekommenderad förut.
David Larsson Heidenblad
Börja!
André
Och jag fastnade för det var någon kvinnlig författare där som var det om familj. Ja, den här Jayle Schoenbrun. Ja, precis.
David Larsson Heidenblad
Work, Parent, Thrive.
André
Den tänkte jag, där får jag djupdyka när jag tar mig tid för den. Och det tycker jag är behållningen av boken, just att det öppnar upp lite sidospår som man kan…Jag kom på mig själv när jag hade läst en bit så hade jag plötsligt tagit paus för jag googlade på någon av dina författare och så började jag läsa där och så kom jag på just det här. Det är ju boken jag håller på att läsa.
David Larsson Heidenblad
Det är så jag tycker att boken ska fungera och podcast också. Ett bra medium leder liksom vidare. Den är sammankopplad med andra saker och leder vidare. Det är liksom ingen stängd hermetiskt tillsluten värld.Utan, kan den fungera som en portal eller dörröppnare? Det är fantastiskt när det kan vara så. För då kan ju en bok skapa jättemycket sådana kedjeffekter. Tänk för alla läsare som läser och som,även om det är varannan läser den, hoppar till en nambanbok till. Alltså det händer ju. Det får stora konsekvenser liksom.
Erika
Vi ska väl börja avrunda. Vi brukar fråga alla våra gäster om de har någon bra, bättre, bäst.
David Larsson Heidenblad
Ja. Har du förstått vad vi menar med det?
André
Ja, tror jag.
David Larsson Heidenblad
Jag har funderat lite. Det är ju det här med att vara svårfåttaglig som är det jag jobbar med och min mobilhygien. Om man tänker bra då. Jag är ganska bra nu för tiden på att inte…Jag har den här som grund är att inte kolla min mobil första timmen på dagen. Jag brukar ofta börja med att ge mina barn välling och frukost. Och sen läser jag en bok under tiden jag äter frukost. Det är så jag också får in bokläsaren i livet.Att läsa det då. Det är mer om sex och sju på morgonen. Det tycker jag är ganska bra. Men sen blir jag sämre ju längre dagen går. Och jag har ganska dålig… Min livsregel är snarare det här.Kolla inte mejl efter arbetstid liksom. Eller kolla inte mobilen när du är med barnen och sånt där. Det här är väldigt beroende av sådana saker. Jag tycker det är svårt liksom. Så för att bli bättreså skulle jag vilja lära mig… Han, Karl-Leopold som jag pratade om innan, han pratar om att man ska ha en nedstängningsritual. Så att arbetsdagen ska sluta med att man har 10-15 minuter där man liksom stänger ner den.Det kan ju vara att man svarar på mejl eller skriver ner en lista vad jag ska göra imorgon och sen så liksom skiftar man fokus och har lite ställtid in till familjetiden.Jag bor i Lund och det är en ganska liten stad så jag har liksom fem minuter på cykel från mitt kontor till att jag hämtar barn. Så jag har väldigt lite av den här omställningstiden från mitt arbete till familjelivet. Och jag skulle viljaatt få till en sån här nedstängningssitual som gör att jag kan liksom vara… sluta vara historiker och vara pappa fullt ut eller växla där. Det skulle vara bättre. Och bäst skulle vara om jagtänker att jag skulle kunna få till det här att jag har ingen mobil så länge barnen vaknar. Alltså någonstans mellan 16 och 21 så ligger den någon annanstans. Och då är jag inte med i några mässan i tåget och så struntar jag i det.Allra, allra bäst kanske jag också struntar i den därefter. Utan sen kanske jag och min fru tar en promenad. Sen går vi och lägger oss. Så att jag inte är konstant i kontakt med andra. Och även med helger.Det vet jag. Jag har ju kollegor också som när de blev chefer exempelvis. Det första år lyckades de sluta kolla mejl på helgerna för att då hade de så otroligt mycket. Helgerna blev värdelösa om de kollade på mejlen.Men jag känner att jag är i ett sånt skede av livet också. Det har varit så också. Lite då med det här med när boken har kommit nu att den har fått mycket uppmärksamhet och man är med i många roliga sammanhang. Så min mejl ger ju en massa bekräftelse.Jag kan ju få jätteroliga mejl. Då mejlar jag Rika. Hej du, vill du vara med här och göra det här? Ja det är klart. Det låter ju jätteroligt. Helt perfekt. Man googlar och kollar. Oj det är ju precis det här. Det är ju perfekt sammanhang för mig.Men om man får den typen av oregelbundna jätteroliga belöningar. Små påskeägg. Varje dag. Någonstans. På LinkedIn eller på Twitter eller på Facebook eller i mejlen. Då blir den ju också ännu mer beroendeframkallande.Men jag har nog upplevt att de här sakerna har varit svårare nu de senaste månaderna än de var dessförinnan när jag skrev. Man är lite mer… Jag menar min synlighet kommer ju såklart snart.Jag kommer inte vara supersynlig alltid. Men nu är jag det i en cykel liksom. Och då måste jag hantera det på ett lite bättre sätt tror jag. Alltså just med att få till någon slags… Så bäst skulle ändå vara att jag hadelite tydligare ramar och gränser. Var mer svårfåttaglig i alla fall. För det är ju det jag vill göra. Jag vill ju när min 3,5-fåring säger ska vi spela sådana här diamanter. Då vill jag ju säga ja självklart. I stället för att jag vill göra sådana här diamanter.Jag ska bara kolla ett mail. Jag vet ju vilken människa jag vill vara. Men det betyder ju inte att det är enkelt.
André
Jag tänkte på lite bättre där. Jag har bott flera gånger i anslutning till min arbetsplats. Jag behöver inte gå ut. Men ett tag under något halvårs tid.Då gick jag alltid ut och så runt kvarteret för att komma till kontoret. Så att du får försöka cykla lite längre tänkte jag spontant. Eller kanske sluta cykla. Ja, så att du får den där lite längre omställningen.Omställningstiden, jag tror att det är nyckeln i mycket. Att få till det.
David Larsson Heidenblad
Ja, den är himla viktig. Jag tyckte jag märkte det med pandemin. Då blev det ju också väldigt dåligt med omställningstid. Ja, det ska jag ta till mig. Jag ska kanske gå hem. Då tar det 15 minuter istället.Det är ju värt att experimentera med. Ett par veckor. Eller en månad och se vad det ger. Och kanske då också göra det utan… Ja, verkligen. Utan musik eller utan någonting. Bara göra det.
André
Nu vet vi ju att du har sex minuter till din handledning. På tal om omställningstid. Vi kanske ska börja avrunda nu så du får två minuter i alla fall över.
David Larsson Heidenblad
Ja, det gör jag. Vad snällt. Ja, men tack så mycket för att du fick vara med. Det var jätteroligt att prata med dig om de här viktiga sakerna.
André
Tack. Och vi återkommer då i 2035 för att se hur allting har förändrats som vi var inne på.
David Larsson Heidenblad
Ja, precis. Om vi håller på då. Ja, det skulle vara roligt. Jag är med. Jag kan skriva in i kalendern.
André
Ja, precis. Det är tomt där just nu. Har du något avslutande du vill skicka med eller säga?
David Larsson Heidenblad
Nej, men det är väl mest att om ni har lyssnat så här långt så tror jag att ni skulle vara intresserade av att läsa och ta din tid. Så den tycker jag att ni ska försöka lägga vantarna på. Och sen så har jag en blogg också som heter Konsten att vara forskare. Och det kanske låter väldigt snävt om man inte är i forskarvärlden, mendet läses faktiskt av många som inte alls är i den världen heller. Och så är de principer och sådana saker som den handlar om är sådant som jag tror att man kan ha glädje av även i andra. Så är ni…Tyckte ni det här var kul så kan man googla mig och botanisera vidare helt enkelt. Och så gott som allt jag skriver leder också vidare till andra saker. Så jag har en ganska bra portal, tror jag.
Erika
Ja, det låter jättebra. Och vi länkar på vår sida till boken och till…
Other speaker
Vi kan länka till mer saker vi har pratat om och kanske har du någon fråga då kan du antingen skriva direkt till David eller så skriver du till oss på hejsnabela.strukturpodden.se
André
eller använda kontaktformuläret på strukturpodden.se. Så går vi vidare därifrån helt enkelt.
Erika
Stort tack till er som har lyssnat. Tack till dig David och tack till Marvin Varjus som klipper ihop det här.
David Larsson Heidenblad
Tack! Hejdå!